Media

Två ord som jag tycker har väldigt negativ klang och låter trista är orden klimakteriet och övergångsåldern. Jag ska erkänna att jag inte direkt har sökt kunskap om detta mer än nödvändigt av just den anledningen, men nu när jag har boken Hormonkarusellen i min hand inser jag att jag nog borde ha haft lite mer koll.

Och varför då?

Jo, jag är kvinna, mellan 40 och 50 år gammal och befinner mig nog på vissa sätt mitt i denna karusell just nu. Att mensen ska försvinna under klimakteriet vet ju alla och de där vallningarna, perioden där man kan drabbas av extrema svettningar som gör en alldeles sjöblöt visste jag förstås om. Men allt det där andra, det var jag inte riktigt medveten/påläst om. Visst har jag hört andra kvinnor sucka över hur jobbigt det kan vara, men detaljer om allt det där som kan vara jobbigt har jag inte fått höra.

Jag trodde tidigare att det här var en period som gick relativt snabbt, att mensen minskade gradvis och sedan försvann helt efter ett halvår. Och så kan det ju förstås gå till, men det kan också handla om många år av blödande som man inte har koll på från en dag till en annan.  Det här slår förstås väldigt orättvist, precis som mensen aldrig heller är likadan för två kvinnor. En del kvinnor har mens i två dagar, en del i tio. Och på samma sätt går en del kvinnor igenom klimakteriet utan större besvär medan andra får jättebesvär.

Att en bok om just klimakteriet är väldigt nödvändig råder väl ingen som helst tvekan om, hälften av befolkningen (kvinnor) skulle förstås behöva läsa den, och det gärna när man står på tröskeln in, alltså innan man börjat få besvär. Och de män som lever i en relation med en kvinna i övergångsåldern (usch vilket trist ord som sagt, jag föredrar termen mogen kvinna) kan nog också ha hjälp av att läsa denna. För det handlar ju om så mycket mer än blödningar och svettningar.

Det är väldigt vanligt att kvinnan känner sig deprimerad under den här perioden exempelvis. Hon kan också känna sig fysiskt utmattad, bli irriterad, arg eller ledsen på ett annat sätt än tidigare och det är ju inte den första kopplingen man vanligtvis gör: Att tänka att det nog har med klimakteriet att göra. Men detta har jag nu lärt mig när jag läst Hormonkarusellen.

Först i boken finns en innehållsförteckning, vilket gör att du lätt kan hoppa in i just det kapitlet du vill läsa om för tillfället, om du inte föredrar att läsa boken från pärm till pärm. Författare till Hormonkarusellen är Hilde Löfqvist, specialist i obstetrik och gynekologi, och hennes inledning i boken tycker jag du ska börja med.

Hilde Löfqvist förespråkar hormonbehandling, och vill med boken försöka återskapa förtroendet för hormonbehandlingens övervägande positiva effekter i klimakteriet.

Boken vänder sig också till de i sjukvården som kommer i kontakt med och vill hjälpa kvinnor med klimakteriebesvär.

Jag tyckte det var intressant att läsa om de olika patientfallen i kapitel 8, för att få en liten uppfattning om vilka olika typer av besvär man kan drabbas av.  Och i kapitel 9 får man svar på många olika frågor om just hormonbehandling i klimakteriet. Självklart ska man inte ta läkemedel i onödan, men om man kan få ökad livskvalitet kommer ju saken i ett annat läge.

Och en sak till: Jag gillar omslaget på grund av att det känns lättsamt, det ser verkligen inte ut som en typisk sjukvårdsbok. Och klimakteriet i sig är ju heller ingen sjukdom, utan faktiskt en naturlig del av livet.

/Maria Richardsson